Jag såg en fråga som Fredmarantz, ställde i kenras tråd Sansui 9900, om byta av kompenter i Vintage HiFi apparater.
-Jag kan svara utrifrån min horisont, som elektronikingenjör, fysiker och vintageentusiast

Jag kan ge en inblick i hur jag utför en varsam renovering av Vintage utifrån mitt senaste projekt:
En tuner från 1978 tillverkad av Hitachi, modell FT-440 AM/FM Stereo Tuner, som jag köpte för en mycket rimlig peng.
-Den fungerade när jag fick hem den efter ett köp från svenska Tradera, kopplade in den på mitt oscilloskop, för att se signalen vid mottagning av SR-P2, lite skrap i volympotentiometern, men den tog in utsändningen utan problem.
Min erfarenhet av elektronikkomponenters funktion efter 40-50 år från tillverkningsdatum är att de "fungerar" för det mesta. Den komponent som åldras mest på grund av kemiskt/fysikaliska egenskaper är elektrolytkondensatorer.
Det varierar beroende på fabrikat och utförande och vilka temperaturer kondensatorn blivit utsatt för under apparatens drift, men även i vila. Det beror också på var i kretslösningen den sitter. Om den ingår i strömförsörjningen, på en apparat som drar varierande mycket ström i kombination med hög driftstemperatur, så förkortas livslängden väsentligt.
Det som förändras över tid i en kondensator är:
ESR, ekvivalent serie resistans. Den ökar, värdet på ESR, skall vara så lågt som möjligt.
V-loss, ett spänningsfall över kondensatorn, tenderar att öka med tiden, skall vara så lågt som möjligt.
DC-leakage, ökar med åldern, skall vara så lågt som möjligt.
Läckage av elektrolyten, på grund av åldrad gummipackning, då blir det kladdigt på kretskortet och kan fräta på kringliggande komponenter.
När jag renoverar en apparat, så gör jag först en okulärbesiktning, så att all ser bra ut, med avseende på komponenternas utseende, lödningar runt komponenter som avger värme, etcetera, helt enkelt sunt förnuft.
Ser allt OK ut, så spännningssätter jag apparaten med min Variac (Varaiabel transformator, så jag kan ställa nätspänningen steglöst från 0-230 volt.) Om apparaten är omställbar vad gäller spänningsmatningen, så ställer jag den på 240 volt, oftast är den satt på 220 volt. Detta skonar nätdelens dioder, transistorer och kondensatorer från att jobba hårdare än nödvändigt.
Nåväl åter till detta med kondensatorer:
Jag byter alla elektolytkondensatorer till samma värde vad gäller kapacitans, men går upp ibland upp i spänningstålighet, moderna elektrolytkondensatorer tål inte överspänning, utan är tillverkade med väldigt snäva toleranser.
Jag använder Nichicon Audiograde i signalvägen och Nichicon 105 graders kondensatorer med lågt ESR som avkopplingskondensatorer. Stora elektrolytkondensatorer i nätdelar som skall jobba med stora skillnad i dynamisk last och höga rippelströmmar, som i effektesteg / sluttrin, så väljer jag med fördel KEMET, som tidigare hette RIFA och tillverkade i Kalmar, Sverige. Kemet köpte fabriken och la ned den. behöll som gott var, RIFA´s tekniska kunnande!
När jag löder loss komponenter som skall bytas använder jag mig av en vacuumtennsug från Amerikanska Pace, med utbytbara ihåliga spetsar. Temperaturen kan tänkas steglöst. Detta är skonsamt mot de oftast väldigt känsliga lödöarna på mönsterkorten/kretskorten.
Jag ger akt på/noterar polariteten på kondensatoren Inna jag löder loss den. Ibland stämmer inte märkningen på kretskortet och/eller kretstschemat. Det är inget bra om kondensatorn hamnar bakvänt...
Den långa ansutningsledaren är plus på de radiella kondensatorerna, som är dominerande i japansk elektronik. I Europeisk, använde man mer frekvent axiella kondensatorer, som numera är ovanliga i leverantörernas sortiment, de finns men är oftast dyrare än motsvarande värde i radiellt utförande. Även på axiella kondensatorer, kan ledarlängden vara olika många på plus och minussidan.
Lättare och snabbare att gå på ledarlängden när man monterar de nya kondensatorn. Det där med ålder och syn , ni vet

Hur är det då med åldrande kondensatorer, är de så dåliga?
-Det varierar mycket! Vissa fabrikat och modeller är usla. Andra klarar tidens tand bättre.
Det beror ju också på de omgivingsfaktorer som jag nämnt ovan.
När jag bytte kondensatorer i Hitachitunern, så mätte jag upp dem alla efter att jag plockat ur de ur tunern. Jag tar en kondensator i taget, och monterar en ny på samma ställe.
Några var riktigt usla, högt ESR och stort V-loss. Andra hade klarat sig bättre.
Man kan tänka sig att återmontera en kondensator som mäter OK, men den har ju utsatts för värme stress tre gånger sammanlagt då. En gång vid den ursprungliga monteringsprocessen, oftast genom våglödning av hela krestkortet. En gång vid urlödning och en gång till vid återmontage. Dumt att chansa!
Nya kondensatorer finns ju också i en uppsjö av kvaliteter. Nichicon Audiograde eller ELNA Silmic, gör en klart hörbar skillnad i ljudkaraktär mot det positiva hållet. Klarare, mindre distorsion, brusfriare, mer njutbart helt enkelt.
Nu till den svåra frågan!?
Har jag "våldfört" mig på en VintageHiFi apparat när jag byter till kondensatorer av en annan kvalitet?
Personligen tycker jag inte det. Efter denna enkla men ibland tidsödande procedur på grund av att det är många kondensatorer som skall bytas som ibland sitter trångt till, ja ni vet ju hur det kan se ut inuti

Nu vill jag gärna ha synpunkter på det jag skrivit! Håll "grytan kokande"
Med vänlig hälsning Björn Dimming / highfive i Göteborg
PS. Har lyssnat på Hitachitunern i två dagar nu, den låter finfint, mjuknar i karaktär för varje timma som den är igång, då kondensatorerna elektrokemiskt anpassar sig i de olika kretsarna. DS